London

Som de flesta av er antagligen vet så har jag flyttat till London. Väl här kände jag att jag ville starta upp bloggen igen, så nu bloggar jag tillfälligt här: Flateightytwo.

Puss

Rostock-Trelleborg

Tankar under en sex timmars lång färjeresa har jag samlat här under:
Jag sitter på en båt full med lastbilschaffisar. Jag har wifi och ca en halvtimme kvar till Sverige. Jag har försökt sova, gett upp det, läst ut min bok "Femtio sätt att hitta den rätte" som för övrigt inte var särskilt givande, men väldigt underhållande. Jag har dessutom följt med Elias till bion för att titta på Madagaskar (har jag nämnt att vi är 16 och 18 år gamla?) och sedan försökt sova igen. Sen väckte Elias mig med att sätta en öppnad påse bilar under min näsa. Har ni någon gång tänkt på hur gott och konstgjort det luktar? Gudomligt. Då var jag väckt och så spelade vi två-persons Uno, inte världsroligt, men okej (jag vann varje gång, kan ha med det att göra). Sen åt jag en ostmacka med förlite smör och nu sitter jag här med Elias innebandy tjocktröja och fryser eftersom att det var 30 grader och sol när vi lämnade Österrike och jag har på mig shorts och en t-shirt. Det är inte 30 grader och sol här i Sverige där vi precis anlänt. Det är snarare 10 grader kallare och halvmolnigt. Woho, säg hejdå till sommaren Johanna


Sjukdagar

Båda mina kusiner Jasmin och Lenn har varit sjuka, och nu är det min tur. Eller rättare sagt sen iförrgår var det min tur. Vi var i Salzburg på Hangar 7 där Red Bull ställer ut massa av sina fordon - Flygplan, racerbilar, motorcyklar, helikoptrar och även ballongen Felix Baumgartner hoppade ifrån, utifrån rymden! Väldigt coolt att se! Sen shoppade vi lite och jag började må rätt dåligt. Igår morse vaknade jag och hade ont i huvudet, halsen, öronen och ryggen. En underbar morgon alltså. Så fortsatte det hela dagen - och även idag. Familjen och mina kusiner är och vandrar och jag har chillat hemma. Jag klagar inte jättemycket - för de här dagarna är de enda som har varit med dåligt väder - och jag gillar inte att vandra i bergen hehe, så var väl rätt passande!
 
Ikväll har vi släktmiddag i ett Gasthaus som det kallas här - en restaurang med Österrikisk mat - och det ska bli trevligt, köpte en jättefin klänning igår på H&M jag hoppas kunna ha på mig om det inte blir för kallt!
 
 
Puss

40 grader hett

Nu kan man inte längre säga att det är varmt. Det är hett. Genomgüende. Jag har svettats konstant i cirka en vecka, med undantag för igür och iförrgür natt medans jag gick hem. Annars är det ungefär 30-40 grader, även i skuggan ungefär till klockan 20 pü kvällen. 
 
Vi var tre dagar i wien och badade, shoppade (pü Tiffanys!!!), süg en film och var pü Madame Tussaudes! Annars har vi i princip bara solat och badat, man orkar inget annat haha. I fredags var dock jag och Jasmin ute i Linz, och det var riktigt roligt! Vi smällde i (nästan alla) att vi var frün Sverige och inte alls kunde tyska, men till de sista sa vi som det var, och tyvärr rükade vi stöta pü nügra andra vi tidigare träffat och bara pratat engelska med haha, blev lite stelt hihi. Sen tog vi tüget hem pü morgonen, men tyvärr gick det första först vid 05:15, sü vi var i säng vid sju! Och igür kväll var hon och jag först pü min kusins pojkväns 23-ürs födelsedagsfest, eller häng eller vad man ska kalla det. Det var superstelt i början, vi kände ju ingen alls av hans kompisar haha, men sen blev det bättre och sen ükte vi alla gemensamt till nün lite konstig blandning av en bar och en klubb i stan och hade väldigt roligt! Sü jag har det bra härborta! Hoppas ni ocksü har det bra, om det nu är nügon alls kvar här, för jag erkänner, jag har varit usel pü att blogga!
 
Här är jag en dag dü det skulle bli lite kallare, sü när jag cycklade till stan tog jag pü mig en lüngärmad klänning. Jag svettades som en gris, det var typ 35 grader och strülande sol, men inte klagar jag! Nu ska jag ut och sola pü studsmattan!
Puss

En månad

 
Att packa för det var inte lätt, när stoppen både inefattar Österrike som kan vara både stekhett och jätteregnigt, två festivaler/konferenser och farmor och Olles stuga. Men nu har jag packat, och nu är vi på väg. En månad borta från mitt rum och min säng, en månad med massor av skoj inplanerat och förhoppningsvis en månad med bara sol!
 
 
Pussar och kramar! Jag ska uppdatera er när jag kan!
 
Bild från resan hem från hampe13! Elias, Filippa, Amanda och jag!

17 år och 364 dagar

Imorgon är det dags för dagen jag (och en hel den andra) har väntat på ett tag. Dagen ingen trodde komma. Nedräkningen i mobilen gick långsamt och alla klagade på att jag inte kunde följa med ut. Men imorgon är jag också myndig. Vuxen. 18 år. Jag hade min 18-årskris förra sommaren typ när alla andra hade börjat fylla 18, och jag var väldigt glad över att bara vara 17. Visst är det exkluderande, men samtidigt väldigt skönt. Att få vara barn lite längre liksom. De flesta andra blir ju 18, men har ändå sista året i gymnasiet kvar och bor hemma och det blir liksom inte så stor skillnad. Men för mig blir att fylla 18 verkligen början av slutet att lämmna barndomen bakom mig liksom. I höst åker jag iväg till USA för att jobba och när jag sen kommer hem 2014 lär jag ju knappast vilja flytta hem igen. Så jag flyttar hemifrån, nybliven 18 åring, till ett nytt land. Jag förstår faktiskt inte att jag vågar, antagligen har det med att göra att jag planerat det här sen högstadiet. Det ska bli så spännande och roligt, och jag längtar verkligen, men samtidigt är jag rädd för att missa saker här hemma (så får jag verkligen inte tänka). Dessutom är den här sommaren antagligen den sista tiden jag bor i mitt rum och känner att det är mitt rum.Och att hänga hemma, gå ner och prata med mina föräldrar, ha familjefrukostar på lördagar eller söndagar eller gå rakt över hallen och snacka lite med Elias bara. Att kunna skojbråka och retas lite kommer jag sakna supermycket, och att verkligen vara hemma och kunna göra vad man vill.Nu blev det här en liten text om att flytta hemmifrån istället för att bli 18. Men jag är inte så excited. I vanliga fall räknar jag ner dagarna cirka en månad innan och säger det till alla och frågar om de har köpt någon present till mig än. Men i år, jag vet inte, kanske också ett tecken på att bli vuxen, eller så har jag helt enkelt inte haft tid att tänka på det i och med studenten och allt... I alla fall är jag taggad nu och är supertaggad på att göra massa saker som man får göra när man är 18. Som att äntligen få följa med ut mina kompisar, och att få handla på internet och kunna göra överföringar och speciellt ta körkort. Så jag är rätt taggad ändå. 

Tänk vad mycket som hinner hända och ändras under ett år. Nästa år fyller jag 19 och sen är det ett år till 20. Herregud, får kris redan nu. 
 
Så. Sjutton år och 364 dagar gammal. Och riktigt taggad på livet. 
 

Passande låt- "Won't be seventeen forever" - 
 

12 dagar

Oj, jag inser att jag inte har bloggat sen studenten. Det har inte hänt så mycket att jag verkligen inte haft tid, det har väl bara inte riktigt blivit av. Sen dess har jag i alla fall varit på Fridahs mottagning som var jättefn och supergullig, haft picknick med Amanda  och hennes lillebror på berget i Zinken, tittat på när min första Amanda badade i glasan, och sen legat och pratat på bryggan i timmar, sovit över på Fridahs studsmatta med Amanda #2 och vaknat med att Amandas ena öga var helt uppsvullet (det flyger antagligen omkring en skyldig mygga runt hennes hus). Sen firade jag midssomar med Fridah + hennes familj, och en annan familj. Vi åkte ut till en ö med deras båt, åkte vattenskoter (ett av min mål/drömmar i livet, check) och det var askul! Sen fiskade vi och jag fick mitt livs första fisk! Sen lyckades jag fånga tre till efter det!! 
 
 
Sist men inte minst var jag, Elias och Jasmin (och även Amanda Svensson senare) på Grönalund för att se mina favoriter 30 Seconds To Mars. Två dagar innan kommer jag på att de har ju släppt en ny skiva, och det kanske är rätt bra om jag lyssnar på den innan konserten. Jag hetslyssnar under dom dagarna, trots att jag i början inte alls tycker att den är särskilt bra (nu älskar jag den). Sen är jag supertaggad i alla fall, deras förra skiva "This is War" är en av mina favoriter. I alla fall vill vi testa nya Eclipse (inte alls särskilt rolig, går långsamt och var mest kallt) så vi står i kö, och är typ de allra sista som får åka innan konserten. När vi sänks mot marken inser jag ett kamerateam precis vid min plats. Och ännu längre ner ser jag att Jared och Shannon Leto står och ska åka, i den sitsen jag pecis satt i. Jag går utan att tänka fram till dem och hälsar på Shannon och pratar superkort (kunde inte tänka att säga nått vettigare än "i'm fine, how are you?", starstuck som jag var) och sen dunkar mitt hjärta i hundraåttio. Fatta att jag träffade två av killarna som ligger bakom en hel drös av mina favoritlåtar! Kan fortfarande inte fatta det!
Sen lyckades jag få tag på den sista baseball t-shirten efter att ha tjatat och väntat på att få display ex:et. Den är superfin och absolut värd de 300 kronorna jag köpte den för. Det var verkligen en kväll värd att minnas!
 

1028 dagar senare

I tusentjugoåtta dagar har jag räknat mig som gymnasieelev. För flera år sedan på min grannes student räknade jag ut vilket år jag skulle ta studenten. 2013. Nu är det idag.

Jag är sjutton år, har en skitfin klänning och jag ska ta studenten idag.


Nu tar jag studenten

Tre år på Viktor Rydberg Jarlaplan. En av sveriges bästa skolor. Med 315 som intagningspoäng sattes ribban högt. Det här var de bästa från alla klasser runt om i Stockholm. Jag fick lite competition, efter att ha varit toppelev i mina tidigare klasser var inte det lika självklart längre, och blev väl mer en medelelev. Det var jättejobbigt i början, men blev lättare under tiden, även om jag ibland saknade känslan av att vara bland de bästa (det tog jag igen på tyska lektionerna haha). Jag insåg att jag låg efter extremt mycket i engelskan i ettan, så fick det tufft att ta igen det, formell engelska hade jag aldrig lärt mig och min tidigare lärare var inte särskilt bra på grammatik. På VRG förväntades man kunna all grammatik och tvingades skriva formella uppsatser från början. Jag fick ett mycket svagt MVG i slutbetyg i Engelska A, därför är jag så stolt över att jag lyckades med ett MVG i både Engelska B och C. Idag fick vi tillbaks våra brev till oss själva i från ettan, och kan bara säga att ingen kommer få läsa det. En sak jag nämnde var att jag var jätterädd för min mentor. Numera vet jag att han inte är farlig, utan bara väldigt stel, men rolig ibland. Jag nämnde också att jag hängde mest med Mathilda och Caroline, vilket jag fortfarande gör, men med ett fantastiskt tillskott i tvåan i form av Nadine. När jag i svaga stunder förbannade den vidriga svenskauppsatsen, matteprovet eller konfliktanalysen och trodde jag skulle få G i alla ämnen och vara sämst i klassen, och ångrade mig extremt att jag valde VRG, då tänkte jag på alla de fina människorna jag lärt känna i samband med skolan. Okej att jag har sovit max sex timmar per natt i snitt i tre år, okej att jag inte får 22,5 i slutbetyg, okej att jag grät inför varje matteprov, jag träffade världens bästa människor som har förändrat mig och som kommer att finnas kvar även efter gymnasiet. Mathilda, Nadine och Caroline, vad skulle jag gjort under gymnasiet utan er tre? Och när jag som enda person i klassen inte fick MVG i Samhälle B (så himla fail, hade ju MVG på proven, vad var hennes problem?) och inte heller i Samhälle A eller Historia B, men istället i Naturkunskap A och Matte A, då undrade jag om Samhällslinjen var rätt, om inte Natur hade varit bättre ändå. Jag antar att Sam-Sam var bättre, men jag vet inte, det jag vet är att jag inte skulle vilja byta bort Viktor Rydberg Jarlaplan mot någon anna skola. Jag kommer sakna klassen jag inte tyckte om, som ingen tyckte om, lite ändå. Kommer sakna min engelska lärare trots att jag är lite rädd för henne (fortfarande efter tre år) och min naturkunskapslärare som skrev något av det finaste jag läst om mig i hans Letter of Recommendation om mig. Jag kommer sakna att gå till skolan varje dag och träffa alla kompisar automatiskt, att träffa folk i korridoren, att hänga med så många olika personer varje dag! 
 
Jag brukade undra varför alla gick runt i början av ettan och sa att de förändrats så mycket, hade en helt ny plats i skolan osv. För jag tyckte inte jag ändrades alls. Nu inser jag hur mycket jag har växt, hur mycket jag har lyckats med och utvecklat under de här tre åren. Jag har kanske haft samma plats i skolan, men antagligen för att jag trivs där. Men man blir som man umgås. Jag har till exempel blivit mer framåt och fått en annan humor på grund av Mathilda. Mathilda jag träffade första dagen och har hängt ihop med till sista.
 
Jag kommer gråta så sjukt mycket imorgon, grät nästan redan idag.
 
Tre år på Viktor Rydberg Jarlaplan. Det var inte lätt. Men så värt.
 
 

No one remembers the nights they had plenty of sleep

Jag är lite dålig på att blogga, nu när jag inte sätter på datorn för att plugga (score) blir det liksom inte av, inga pluggpauser haha! Men jag har i alla fall haft fullt upp med fina studenter, träffat släkten i Västerås, vilket var askul. har dessutom hållt i min pre-18 års fest med Amanda. Jag tycker verkligen att det var superroligt och lyckat, fast det var blandade människor som inte känner varandra! Vi var asstressade innan, då vi typ 1,5 timme innan fortfarande satt i bikinin och gjorde frågorna till frågesporten haha! Och fast vi inte hade insett hur många 40 personer är, fysiskt sett! Men alla fick plats! :) sen sov jag jättedåligt för jag fick för mig att min klocka gick fel och jobbar 9 timmar tills jag var helt yr i huvudet!

Det var min helg det! Fullt upp som vanligt. Den här tröjan vill jag ha, mitt motto i livet haha


Sommar 2013 börjar episkt

Jag är den i min familj som kommer hem sist på kvällen och som lämnar huset först på morgonen. Jag ramlar dödstrött i säng och vaknar utvilad (nästan) dagen efter för nya äventyr. Det är nästan jobbigare att vara ledig än att gå i skolan. Har varit på minst en studentmottagning den här veckan. I måndags var det bara jobb, tisdag var det Teo och Nathan, i onsdags Robins och efter det häng på berget i Zinken. Idag träffade jag mitt gudbarn innan jag åkte till Amanda och Anna för att handla inför lördag. Vi hann också sola lite och leka med hennes lillebror. Sen iväg på gemensam mottagning (Anna körde!!) i Tumba, där vi knappt kände nån men alla var supertrevliga! Nu är jag dödstrött, och imorgon är schemat minst lika späckat; Lunch med Mathilda, sen Adinas utspring, sen snabbt till Västerås för Matildas studentmottagning, och beroende på när vi är tillbaks i Stockholm igen så ska jag hänga med Amanda, Anna och Eriks studentklass på zinken igen. Sen upp igen på lördag för att handla och fixa innan vår pre-18 årsfest och då lär vi vara vakna länge, jag sover nog hos Amanda och ska sen upp och jobba 11 i Nacka i nio timmar. Riktig tur att jag först börjar jobba vid 17:00 på måndag, så hinner jag sova ut och ta igen mig lite inför min egen student! Taggaaaa!!!

Det är utmattande att åka runt, men sjukt kul!! Så underbart att vara fri och kunna göra allt det här, måste ta vara på tiden nu. Känns som att den här sommaren kommer bli galet rolig!!


Sista uppsatsen

Har för sista gången skrivit
"Johanna Carlqvist
Viktor Rydberg Jarlaplan"
i fotnoten på en uppsatsen. Kör en riktigt carfree metod också, hoppar att skriva klart natten innan, utan kör på samma morgon. Nu är skolan ungefär såhär viktig för mig: . (Fast jag är supernervös inför svenska-betyget idag!)

Puss


Risktvåan

Jag brukar alltid få höra att jag har lätt att hitta vänner, och jag är faktiskt att beredd att hålla med nu. Jag har tänkt att det är en överdrift och att det var så när jag var liten, fast nu efter Risktvåan, halkbanan, insåg jag att det kanske fortfarande är så. Jag hatar att sitta helt ensam i ett rum med massa främmande, tysta människor. Så himla stelt. Därför ser jag alltid till, eller det blir alltid så automatiskt, att jag börjar prata med någon, så jag slipper genomilda det stela ensam. Precis så gjorde jag idag, började prata med en tjej efter typ tre minuter och sen hängde vi och en kille tillsammans hela dagen, så mycket lättare! Dessutom lyckades jag "välja rätt", hon var astrevlig och supersocial, så det var jättelätt! Och halkbanan, wow vad roligt det var! Ni har nått att se fram emot! Första gången man fick åka helt ensam i bilen, jag dunkade hög musik och längtade supermycket till körkortet haha. Och körde automat för första gången också, så himla smidigt!
 
Nu ska jag sova! Puss

Bläää

Jag ligger utmattad på en luftmadrass och mår illa. Dessutom är jag superäcklig efter en eftermiddags jobb i värmen, så himla obehagligt varmt i kassan! Och duschar jag nu riskerar jag att väcka 7 personer. Ja, vi är så många i mitt lilla hus nu, jag trodde vi bara var 4 i min familj haha? Men det var helt okej trevligt på jobbet vilket var nääjz.
Nu lyssnar jag på Oskar Linnros nya fantastiska platta och har ont i ryggen av mina förbaskade jobbskor, sov gott!


Identitet: osäker

I tisdags prövade jag något helt nytt. Jag spontanklippte mig. Jag har velat klippa mig sen ett halvår tillbaks ungefär och har aldrig kommit tillskott. När man helst av allt vill fördröja tiden och undvika hemmet så får man många bra idéer, och det här var en av dem. Jag är konstigt nog nöjd. Jag är aldrig nöjd när de klipper av håret på mig och egentligen är det nog ingen riktigt bra klippning. Men hon tog väl knappt 5 cm och det nåt fortfarande ner under brösten, men är rakare, har en skarpare kant alltså. Det är fint! Men nu är jag inte längre tjejen med längst hår av dem alla och där flög den identiteten, får hitta mig en ny haha!

Puss och godnatt!