Ett år

Idag är det ett år sedan jag började gilla One Direction på riktigt. Visst, jag hade gillat dem i ett knappt år innan också, men inte så mycket att jag brydde mig om att kolla på intervjuer, bilder osv. Men sen fick jag mig en kompis i 1D världen och då var det mycket roligare. Så ett år har jag slösat (i regret nothing) på fem killar. Vad passar inte bättre att fira årsdagen än med att prata om konserten.
 
Jag och Nadine peppade hela dagen, men vi fattade inte riktigt att vi skulle dit, så det var först i slutet av min fotografiskbild lektion som vi faktiskt fangirlade en del. Sedan hade vi en hel den saker att fixa innan konserten. Lämna grejer, äta, hämta upp biljetterna osv så vi hade fullt upp. Gick enbart till McDonalds för att få ett eluttag vi använt förut, men av någon anledning hade de spikat för det...? Så när vi väl var inne på Friends fick vi leta upp ett och ladda Nadines telefon lite. Hade sagt till henne innan att hon var tvungen att ladda telefonen under dagen så vi hade liksom. Hon hade en procent (love you anyways). Förband var en duktig, energisprudlande tjej som hetter Camryn, men jag orkade inte koncentrera mig på henne, för jag ville se killarna liksom haha. Sen var det samma tre reklamer som rullade om och om igen mixat med Olly Murs - Troublemaker och Little Mix - Change Your Life. Och som sagt skrek alla när det blev reklam. Wtf liksom? Man skriker inte åt reklam. 

Sen började konserten och det var fantastiskt. Älskar hur de typ mest springer runt på scen lite osynkat och har sig, utan att ha värsta fasta koreografin. Och Harry skrek ut "Vi elsker köttbullar" så söt! Som med Justin Bieber konserten var det bästa när de pratade. De sjöng en hel del sånger från förra albumet också, vilket var amazing, och när de sjöng Moments dog jag typ, för det är en av de finaste sångerna jag vet och More Than This fick jag tårar av eftersom att det är så mycket minnen från början av min directionertid liksom. Det var den första favoritlåten av dem och lyssnade om och om igen hela förra våren, typ för exakt ett år sedan.

Showen var bra, inte för mycket, utan rätt avskalat med dem. Plus riktigt fula grejer som hände i bakgrunden på skärmarna, som de gärna hade kunnat skippa haha. Men det var otroligt ändå. Det tog oss 51 veckor att ta oss till en riktig konsert, det är bra jobbat! Det slutar med att Harry kommer ut i en Sverige-peruk och Svenska flaggan och Niall i Irländska flaggan. Andra highlights var när de bildade en pyramid, Liam och Harry krockade (?) Niall spelade gitarr och kameran zoomade in på Harrys... ja ni vet vad. Man skulle kunnat tro att jag skulle fått tinitus av 40 000 skrikande tjejer, men det var nästan värre när 10 000 skrikande tjejer skrek på Bieber. Kanske för att Globen är mindre än Friends. Råkade också stöta på Amanda och hennes kusin Linnéa två gånger haha. 

Efter konserten gjorde vi allt för att hitta dem (såklart haha) och hade fixat allt så det skulle vara möjligt, hade fått reda på vart de skulle och allt, fast det stämde inte, utan de var spårlöst försvunna hela kvällen, så vi gav upp och åkte hem till Nadine och sov istället. Det var i alla fall en oförglömlig upplevelse och en fantastisk dag! 

 
Och ett fantastiskt år.

Kommentarer

Lämmna gärna en kommentar:

Namn:
Här ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback