Nu tar jag studenten

Tre år på Viktor Rydberg Jarlaplan. En av sveriges bästa skolor. Med 315 som intagningspoäng sattes ribban högt. Det här var de bästa från alla klasser runt om i Stockholm. Jag fick lite competition, efter att ha varit toppelev i mina tidigare klasser var inte det lika självklart längre, och blev väl mer en medelelev. Det var jättejobbigt i början, men blev lättare under tiden, även om jag ibland saknade känslan av att vara bland de bästa (det tog jag igen på tyska lektionerna haha). Jag insåg att jag låg efter extremt mycket i engelskan i ettan, så fick det tufft att ta igen det, formell engelska hade jag aldrig lärt mig och min tidigare lärare var inte särskilt bra på grammatik. På VRG förväntades man kunna all grammatik och tvingades skriva formella uppsatser från början. Jag fick ett mycket svagt MVG i slutbetyg i Engelska A, därför är jag så stolt över att jag lyckades med ett MVG i både Engelska B och C. Idag fick vi tillbaks våra brev till oss själva i från ettan, och kan bara säga att ingen kommer få läsa det. En sak jag nämnde var att jag var jätterädd för min mentor. Numera vet jag att han inte är farlig, utan bara väldigt stel, men rolig ibland. Jag nämnde också att jag hängde mest med Mathilda och Caroline, vilket jag fortfarande gör, men med ett fantastiskt tillskott i tvåan i form av Nadine. När jag i svaga stunder förbannade den vidriga svenskauppsatsen, matteprovet eller konfliktanalysen och trodde jag skulle få G i alla ämnen och vara sämst i klassen, och ångrade mig extremt att jag valde VRG, då tänkte jag på alla de fina människorna jag lärt känna i samband med skolan. Okej att jag har sovit max sex timmar per natt i snitt i tre år, okej att jag inte får 22,5 i slutbetyg, okej att jag grät inför varje matteprov, jag träffade världens bästa människor som har förändrat mig och som kommer att finnas kvar även efter gymnasiet. Mathilda, Nadine och Caroline, vad skulle jag gjort under gymnasiet utan er tre? Och när jag som enda person i klassen inte fick MVG i Samhälle B (så himla fail, hade ju MVG på proven, vad var hennes problem?) och inte heller i Samhälle A eller Historia B, men istället i Naturkunskap A och Matte A, då undrade jag om Samhällslinjen var rätt, om inte Natur hade varit bättre ändå. Jag antar att Sam-Sam var bättre, men jag vet inte, det jag vet är att jag inte skulle vilja byta bort Viktor Rydberg Jarlaplan mot någon anna skola. Jag kommer sakna klassen jag inte tyckte om, som ingen tyckte om, lite ändå. Kommer sakna min engelska lärare trots att jag är lite rädd för henne (fortfarande efter tre år) och min naturkunskapslärare som skrev något av det finaste jag läst om mig i hans Letter of Recommendation om mig. Jag kommer sakna att gå till skolan varje dag och träffa alla kompisar automatiskt, att träffa folk i korridoren, att hänga med så många olika personer varje dag! 
 
Jag brukade undra varför alla gick runt i början av ettan och sa att de förändrats så mycket, hade en helt ny plats i skolan osv. För jag tyckte inte jag ändrades alls. Nu inser jag hur mycket jag har växt, hur mycket jag har lyckats med och utvecklat under de här tre åren. Jag har kanske haft samma plats i skolan, men antagligen för att jag trivs där. Men man blir som man umgås. Jag har till exempel blivit mer framåt och fått en annan humor på grund av Mathilda. Mathilda jag träffade första dagen och har hängt ihop med till sista.
 
Jag kommer gråta så sjukt mycket imorgon, grät nästan redan idag.
 
Tre år på Viktor Rydberg Jarlaplan. Det var inte lätt. Men så värt.
 
 

Kommentarer

Lämmna gärna en kommentar:

Namn:
Här ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback