17 år och 364 dagar

Imorgon är det dags för dagen jag (och en hel den andra) har väntat på ett tag. Dagen ingen trodde komma. Nedräkningen i mobilen gick långsamt och alla klagade på att jag inte kunde följa med ut. Men imorgon är jag också myndig. Vuxen. 18 år. Jag hade min 18-årskris förra sommaren typ när alla andra hade börjat fylla 18, och jag var väldigt glad över att bara vara 17. Visst är det exkluderande, men samtidigt väldigt skönt. Att få vara barn lite längre liksom. De flesta andra blir ju 18, men har ändå sista året i gymnasiet kvar och bor hemma och det blir liksom inte så stor skillnad. Men för mig blir att fylla 18 verkligen början av slutet att lämmna barndomen bakom mig liksom. I höst åker jag iväg till USA för att jobba och när jag sen kommer hem 2014 lär jag ju knappast vilja flytta hem igen. Så jag flyttar hemifrån, nybliven 18 åring, till ett nytt land. Jag förstår faktiskt inte att jag vågar, antagligen har det med att göra att jag planerat det här sen högstadiet. Det ska bli så spännande och roligt, och jag längtar verkligen, men samtidigt är jag rädd för att missa saker här hemma (så får jag verkligen inte tänka). Dessutom är den här sommaren antagligen den sista tiden jag bor i mitt rum och känner att det är mitt rum.Och att hänga hemma, gå ner och prata med mina föräldrar, ha familjefrukostar på lördagar eller söndagar eller gå rakt över hallen och snacka lite med Elias bara. Att kunna skojbråka och retas lite kommer jag sakna supermycket, och att verkligen vara hemma och kunna göra vad man vill.Nu blev det här en liten text om att flytta hemmifrån istället för att bli 18. Men jag är inte så excited. I vanliga fall räknar jag ner dagarna cirka en månad innan och säger det till alla och frågar om de har köpt någon present till mig än. Men i år, jag vet inte, kanske också ett tecken på att bli vuxen, eller så har jag helt enkelt inte haft tid att tänka på det i och med studenten och allt... I alla fall är jag taggad nu och är supertaggad på att göra massa saker som man får göra när man är 18. Som att äntligen få följa med ut mina kompisar, och att få handla på internet och kunna göra överföringar och speciellt ta körkort. Så jag är rätt taggad ändå. 

Tänk vad mycket som hinner hända och ändras under ett år. Nästa år fyller jag 19 och sen är det ett år till 20. Herregud, får kris redan nu. 
 
Så. Sjutton år och 364 dagar gammal. Och riktigt taggad på livet. 
 

Passande låt- "Won't be seventeen forever" - 
 

Kommentarer
Amanda säger:

...och du kommer väl sakna att bara ha tjugo meter att gå nerför en backe för att komma hem till din bästa vän? Jag kommer i alla fall sakna det massor, men det är tur att skype finns! Så vi kan låtsas att vi är så nära ändå.

2013-06-30 | 19:44:28

Lämmna gärna en kommentar:

Namn:
Här ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback