12 dagar

Oj, jag inser att jag inte har bloggat sen studenten. Det har inte hänt så mycket att jag verkligen inte haft tid, det har väl bara inte riktigt blivit av. Sen dess har jag i alla fall varit på Fridahs mottagning som var jättefn och supergullig, haft picknick med Amanda  och hennes lillebror på berget i Zinken, tittat på när min första Amanda badade i glasan, och sen legat och pratat på bryggan i timmar, sovit över på Fridahs studsmatta med Amanda #2 och vaknat med att Amandas ena öga var helt uppsvullet (det flyger antagligen omkring en skyldig mygga runt hennes hus). Sen firade jag midssomar med Fridah + hennes familj, och en annan familj. Vi åkte ut till en ö med deras båt, åkte vattenskoter (ett av min mål/drömmar i livet, check) och det var askul! Sen fiskade vi och jag fick mitt livs första fisk! Sen lyckades jag fånga tre till efter det!! 
 
 
Sist men inte minst var jag, Elias och Jasmin (och även Amanda Svensson senare) på Grönalund för att se mina favoriter 30 Seconds To Mars. Två dagar innan kommer jag på att de har ju släppt en ny skiva, och det kanske är rätt bra om jag lyssnar på den innan konserten. Jag hetslyssnar under dom dagarna, trots att jag i början inte alls tycker att den är särskilt bra (nu älskar jag den). Sen är jag supertaggad i alla fall, deras förra skiva "This is War" är en av mina favoriter. I alla fall vill vi testa nya Eclipse (inte alls särskilt rolig, går långsamt och var mest kallt) så vi står i kö, och är typ de allra sista som får åka innan konserten. När vi sänks mot marken inser jag ett kamerateam precis vid min plats. Och ännu längre ner ser jag att Jared och Shannon Leto står och ska åka, i den sitsen jag pecis satt i. Jag går utan att tänka fram till dem och hälsar på Shannon och pratar superkort (kunde inte tänka att säga nått vettigare än "i'm fine, how are you?", starstuck som jag var) och sen dunkar mitt hjärta i hundraåttio. Fatta att jag träffade två av killarna som ligger bakom en hel drös av mina favoritlåtar! Kan fortfarande inte fatta det!
Sen lyckades jag få tag på den sista baseball t-shirten efter att ha tjatat och väntat på att få display ex:et. Den är superfin och absolut värd de 300 kronorna jag köpte den för. Det var verkligen en kväll värd att minnas!
 

Kommentarer

Lämmna gärna en kommentar:

Namn:
Här ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback